Antares Barley Wine

Nu är det den sista argentinska flaskan som ska skärskådas! Och det blir en lyxöl: Barley Wine från Antares på respektingivande 10%.

Färgen är djupt orange-guld, vätskan något grumlig. Det fingertjocka skummet är vitt och kompakt. Det lämnar lite rester på glaset.

Doften är frisk med sackarin-söt malt, lite bitter-sura toner, gröna äpplen och deg. Lite alkohol i bakgrunden.

Smaken är ytterst maltig med en del alkohol, jäst och mogna äpplen. Massvis av estrar: Äpplen, aprikoser, kiwi, söta citrusfrukter, bittermandel, vanilj och karamelliserat socker. Eftersmaken har en mild behaglig beska, söt malt och lite blandade frukter. Sist ut är lite alkohol som snart försvinner.

Kolsyran är mycket mild, små bubblor. Vätskan är tjock, lite klistrig och krämig.

En helt OK barleywine, kanske med lite extra bitterhet i avslutningen än vad som annars är vanligt. Betyg B 3,55.

Antares Porter Imperial

Jag har ljugit för er! Den argentinska ölen var inte alls slut. Längst bak i skafferiet hittade jag två flaskor som gömt sig. Den ena var Stout Imperial från Antares, en Russian Imperial Stout på 8,5%.

Färgen är svart med en mörkt brunröd kant. Det stora beiga skummet sjunker ner till ett luftigt fingertjockt skumlager. Inga rester på glaset lämnas.

Doften är mjukt krämig, torr och kraftigt rostad (närmast bränd). En del alkohol. Kaffe, rökt skinka, sött svart bröd. Väl balanserade dofter.

Smaken är först tung och tjock - att dricka den är är lite som att tugga på mörkt tyskt rågbröd. Eleganta toner av svart kaffe, småkakor, mandlar och färskt kött. Smakerna utvecklar sig med värmande alkohol, sötma och en ren lite syrlig bitterhet. Medel kropp. Eftersmaken har också slängar av alkohol men det finns också rostade nötter, mörk choklad och lite torkade äppelringar. Avslutningen är ren med lite rostade toner.

Kolsyran är mild med lite friska medelstora bubblor. Vätskan är tjock, men inte riktigt så mjuk och krämig som jag hoppats på.

En kraftig och balanserad öl. Men ändå - jag hade önskat lite mer komplexitet och en betydligt större kropp. Betyg: B- 3,45.

Araucana Rubia De Trigo

Så. Den sista ölen från Argentina, i alla fall för den här gången. Det är en Kristall Weißen från Araucana med alkoholhalt på 4,2% och namnet Rubia De Trigo.

Färgen är guld med lite orange. Vätskan är något oklar, men det fick jag provocera fram genom att skaka lite av innehållet så att jästen i botten av flaskan kom loss. Det lilla vita skummet försvinner fort ner till ett närmast osynligt lager.

Doften är sötsyrlig och påminner mycket om äppeljuice. Lite antydningar till jäst och en ren krispig bitterhet.

Smaken är ganska enkel, men väl balanserad. Äppeljuice, lite torr bitter humle, en mild återhållen smak av jäst och en moderat syrlighet som liknar guezue en aning. Eftersmaken är mild och fruktig med mer äpplen, mineraler och lite vetedeg.

Kolsyran är robust med gott om stora friska bubblor. Vätskan är lite sträv men inte blaskig. Som det ska vara.

Betyget för den här lättdruckna saken blir B+ 3,85.

Så, nu kan jag åter blogga om öl som man har en vettig chans att få tag på här! :)

Soundtrack: Louise Hoffsten "Deala med din djävel" (2002), Ralph Lundsten "Nordisk Natursymfoni 7- Trolltagen" (1996), Sveriges Jazzband "Jag ska sätta mig ner och skriva mig själv ett brev" (1973), the Jiving Juinors with Duke Reid & his Group "My Heart's Desire" (1960), Jan Jogansson, Gunnar Johansson, Egil Johansen "the Definitive Jazz Suite" (1957), Nationalteatern "Bla Bla Bla"(1976)

Antares Scotch Ale

Näst sista argentinaren i skafferiet... Pub-bryggeriet Antares gör inte bara öl av tysk typ utan har här gett sig på en traditionell skotsk ale som de kallar Scotch Ale. 6%!

Färgen är brun med en aning rött; vätskan är nästintill klar. Det fingertjocka skummet är luftigt och ljust beige.

Doften är syrligt nötig med bittra toner av humle. Jag noterade brun farin och rågbröd bland lukterna.

Smaken är ganska bitter och mycket maltig med söta noter av pumpernickel och torkad frukt. En snabbt passerande torr bitterhet övergår i en syrlig smak med lite metalliska toner. Eftersmaken är jästig (Marmite) och bitter, men det försvinner iväg och lämnar kvar en lätt rostad smak av mörkt rågbröd.

Kolsyran är medelstark; mycket små bubblor. Vätskan är ganska lätt.

En godkänd tolkning av den skotska alen; kanske lite för jästig och oren i smaken för att riktigt passa mig. Och så lämnade den en lite konstig sträv beläggning på mina tänder. Betyg B- 3,4.

Soundtrack: the Beach Boys "Help me Rhonda" (1965), Creedence Clearwater Revival "Sweet Hitch-Hiker" (1972), Timbuktu "DJ Amato" (2002), the Rolling Stones "Bye Bye Johnny"
(1972), Dizzy Gelespie "I Can't Get Started" (1945), Alice Babs "Lilla Stjärna" (1958), Joakim Hillson "Älskar dig nu" (2002)

Antares Kölsch

Vi tar det lite kort igen: När de bayerska lagerölen gjorde succé i artonhundratalets Tyskland försökte bryggare längre norrut apa efter stilen så gott de kunde med den traditionella överjästen.

Resultaten blev lite blandade men i stort sett ljusare, mer kolsyrade och mindre söta/fruktiga än vad de traditionella ölen var. En av de få stilar som överlevde till idag var Kölsch från Köln.

I EU är namnet "Kölsch" en skyddad ursprungsbeteckning och får bara användas för öl tillverkad inne i Köln.

Men det hindrar inte Argentinska Antares från att kalla sin femprocentiga Kölsch för just "Kölsch".

... fast den var skadad och odrickbar. Vilken mikroorganism var det som får öl att smaka som unket läder nu igen?

Trist, men sån't händer.

Och så undrar jag över hur jag fick till det där konstiga perspektivet på bilden - flaskan ser ju skev ut!

Araucana Negra

Nu blir det egentligen helt fel.

Det finns en tumregel för hur man ska prova öl: Från ljust till mörkt, från svagt till starkt.

Och nu dricker jag en Bock efter en Doppelbock, alltså en svagare variant efter den starkare varianten jag just drack. Å andra sidan... Ni som läser det här i bloggen får ju läsa det i rätt ordning i alla fall. Okej då.

Ni gissar rätt: Argentinskt öl, klassiskt tysk stil. Cerveza Artesanal Araucana Negra (tipo Bock). "Bock" är väldigt förenklat en lageröl med extra malt och därmed djuphet, mörker, sötma och alkohol. Drar man i ännu mer malt och jästid blir det en Doppelbock.

Färgen är mycket mörkt brun, vätskan klar. Det fingertjocka ljusbruna skummet är fast och medelluftigt. Precis som det ska vara.

Doften är lätt och rostat maltig. Söta toner av kaffe, rostade nötter och en mycket lätt bitter ton.

Smaken är torr och lätt rostad. Söta toner av kaffe, rostade kastanjer och nötter. Lätt bittra toner med en aning bitterhet. Eftersmaken är lyxigt krämig med söta-torra toner av pecannötter, mocca-grädde och sötmandel. Slutet adderar en liten aning alkohol.

Kolsyran är medelstark; massor av små små bubblor. Vätskan är aningen tjock och mjuk i munnen.

En enkelt men exakt utförd Bock som inte alls skäms för sig. Kanske inte lika bra som originalet i stilen, Einbecker Ur-Bock Dunkel, men den är inte långt efter: Betyg A- 4,1.

Araucana Rojiza Fuerte

De Argentinska ölen i tysk stil radar upp sig, i kväll i form av en doppelbock: Rojiza Fuerte från Cerveza Artesanal Araucana; den ligger på stöddiga 9,2%. Som en doppelbock ska ölen vare enormt maltig, lätt rostad och djupt röd till brun i färgen.

Och mycket riktigt; färgen är mörkt brunröd, det lilla ljusbeige skummet sjunker snabbt ner till ett tunt lager utan att lämna mycket rester. Vätskan är något grumlig.

Doften har en intressant ton av söta frukter och bär. Mycket malt, en hel del karameller och gräddkola, mogna äpplen lite fatlagrade toner och en gnutta hallonsylt.

Smaken är kraftig och komplex. Fatlagrade toner av aprikoser, träfat, mogna äpplen, lite alkohol. Senare kommer en sötma med röda bär och knäckebröd, farinsocker och en aning smörkola. Eftersmaken är mild och söt med lite fruktig smak av hemlagad blandsaft.

Kolsyran är mild, men det finns gott om små friska bubblor. Vätskan är lite trögflytande och mjuk.

En stabil representant för denna robusta (och i Sverige märkligt ovanliga) stil. Betyg: A- 4,25

Araucana Negra De Trigo

Nästa öl från Argentina kommer även den från Araucana, som för övrigt ligger i El Bolsón, Rio Negro. Stilen på den här ölen vars alkoholhalt är 5,7% är betydligt mer lättgissad än den förra: "Tipo Weizen Dunkel". Det sägs att Argentinas öl är lite speciell på grund av den höga tyska utvandringen och den dåliga ekonomin som genom åren förhindrat import av råvaror. Ölet heter Negra De Trigo.

Färgen är ljust chokladbrun; vätskan grumlig. Det lilla skummet sjunker snabbt bort till ljusa antydningar på ytan.

Även doften får mig att tänka på mjölkchoklad. Lite syrliga jordiga toner, kokt skinka, vetedeg och kokt potatis.

Smaken är lite... grumlig. Rostade nötter, mjölk, jord, kokta grönsaker och stekt potatis. Eftersmaken är relativt kort med lite nötter och kokta grönsaker samt milda bittra toner.

Kolsyran är kraftig med stora bubblor; vätskan lätt.

Nja. Den här var inte riktigt bra. Måhända har den klarat transporten dåligt, eller så har flaskjäsningen gått åt ett håll som inte var väntat? Betyg: C- 2,55.

Soundtrack: Count Basie "The Kid From Red Bank" (1957), the Soundtrack Of Our Lives "Keep the line movin'" (2001), Papa Dee & Lady Saw "Hottie Hottie Girl (dancehall mix)" (2000), Lena Philipsson "Cheerio" (1987), Japan "Oil On Cavans" (1983), Neil "Computer Alarm" (1983)

Araucana Rojiza Cordillerana

Äntligen dags att dricka från den där lådan argentinska öl från olika mikrobryggerier!

Den första blir Rojiza Cordillerana från Cerveza Artesanal Araucana. Jag utläser från etiketten att alkoholhalten är 5,3%, men eftersom jag inte kan spanska (och informationen på nätet är obefintlig) så tar det slut där. "Tipo Pale" borde betyda "ljus typ" va?

Färgen är röd-bärnsten, det fingertjocka luftiga skummet är ljust beige. Vätskan är aningen grumlig.

Doften är frisk med en hel del humle; lite söta toner av karamellmalt och russin blandas med nötter och vetedeg. Det finns en del bittra toner och antydan till mördeg.

Smaken är lättare än jag väntat mig. Russin, syrliga karameller, gräddkola och öljäst blandas med lite mineraler, rågbröd, röda bär och vaxbönor. Eftersmaken är relativt lätt med lite alkohol, knäckebröd, syltad ingefära och en mycket lätt jordig antydan i slutet.

Kolsyran är frisk och medelstark med små bubblor; vätskan är medellätt-tjock.

Betyget blir genomgående fyror, B+ 4,0. En trevlig bekantskap, och jag tror rätt säkert att stilen är en American Red Ale. Den känns sådär stöddigt oren som flera svenska mikrobryggerier gjorde för 10 år sedan.

Soundtrack: Nelly "Hot In Here" (2002), GL Unit "Experience X" (1969), the Tennors "Smile (My Baby)" (?)