Vad är det sämsta du druckit?

Jag brukar då och då prata med vanligt folk och komma in på det där med öl och att jag recenserar och så.

Det brukar oftast besvaras med frågan "Åh, så vilken är den godaste ölen?". Och svaret brukar väl bli väldigt svävande.

Den häftigaste ölupplevelsen är väl fortfarande den Gouden Carolus Noël från ett årslagrat fat som jag drack hos the Rover i Göteborg för många år sedan. Men det är oftast inte det svar som folk vill ha, ett öl som bara fanns på ett ställe i 30 liter för tre år sedan är ju inte direkt hjälpsamt när man står där på bolaget.

Så jag brukar mumla något om Jämtlands Hell, Shepherd Neame Spitfire och Paulaner Hefe Weizen. Och hoppas att det ger någon hjälp på vägen. Fast Hell finns ju inte på något Systembolag i Östergötland längre...

Nästa fråga (eller den näst vanligaste) jag brukar få är "Ooo, hur många öl har du druckit då?" varvid jag brukar svara "Tja, kanske 1500, men jag har recenserat dryga 900."

En fråga som också förekommer, mer än vad man kan tro är sedan "Vilka är de sämsta öl du druckit då?".

Det är ju lite enklare att svara på. "En äcklig mörk lager med honungsarom som kallades Svea Viking Mjöd som Carlsberg Sverige försökte kränga till turister!". Men den säljs inte längre.

Och egentligen har jag gett lägre betyg till såväl BrouCzech 2,8%, Harboe Pilsner som Saku Original. Speciellt den förstnämnda är riktigt obehaglig med vass kolsyra och smak av damm och kemikalier.

Skælskør Bryghus (Harboe) Black

Skælskør Bryghus... Finns inte.

Det är det stora bryggeriet Harboe, mest känt för lågbudgetlager, som försöker haka på trenden med mikrobryggerier under det namnet. Inte snyggt.

I vilket fall har jag framför mig en Dunkel med namnet Original Black från dem. 5% alkohol.

Färgen är djupt brun-röd, skummet är fingerhögt, luftigt och ljusbrunt.

Doften är maltig med lite söta rostade toner. En lätt metallisk bitterhet och en antydan till alkohol rundar av doften tillsammans med en ton av mörkt rågbröd och skysås.

Smaken är ganska mild med nötter, vått papper och mörkt bröd. Fastän det finns en hel del smaker upplever jag ölen som lite småtrist, den saknar komplexitet och djup. Eftersmaken har smaker av buljong, kokt kött, bröd, smör och en anonym medelstark bitterhet. Avslutningen är kort med lite smörsmak.

Kolsyran är medelstark, mycket små bubblor. Vätskan är ganska lätt.

En ganska enkel och oinspirerad öl som försöker utge sig för att vara något helt annat. Betyg: 2,7.

Nøgne Ø Klin Kokos

Den här finns en del att skriva om. Vilket jag redan gjort, men det hindrar ju inte ännu mer bloggande direkt.

Namnet först. Förutom att "kokos" betyder just "kokos" är "klin kokos" ett norskt slanguttryck för någon som är våghalsig eller dumdristig. Lär dig den intressanta historien bakom på norska wikipedia.

Så till ölen. Om man ska tro rykten på nätet så är Klin Kokos från Nøgne Ø egenligen en batch Julenatt där vanilj-smaken havererat och blivit till kokos. Jag vet inte vad jag ska tro, båda är ju smaksatta porteröl på 6%. men... Äh, jag kommer att betrakta dem som två olika ölsorter oavsett vad RateBeer tycker. Och den här mängden kokos fanns definitivt inte i Julenatt.

Färgen är kolsvart. Som vanligt hos det kompromisslösa bryggeriet är det en ordentlig jästklump i flaskans botten. Det fingertjocka skummet är luftigt och brunt. En hel del skumrester.

Doften är lika delar hårt rostad malt och söt, frisk kokos samt choklad.

Smaken är medelsöt med en bitter-kemisk ton av kokosmjölk och mjölkchoklad. Lätt blommiga jordiga smaker, lite jäst och torr rostad malt. Eftersmaken har en växande beska, toner av tvål, rostad malt och kokosgodis.

Kolsyran är medelstark, små bubblor. Vätskan är mjuk.

En ovanlig öl, baserad på en porter. Oavsett hur den har kommit till tycker jag att det är ett riktigt roligt och avväpnande experiment med ett ovanligt lyckat resultat. Och jag som i normala fall inte gillar kokos... Betyg: 4,05.

Svaneke Stærke Preben

27º i skuggan, klarblå himmel och vindstilla.

Kanske inte idealiska förutsättningar för en Bock på 6,9% från Borholmsbryggeriet Bryghuset Svaneke, men men... Dags för Stærke Preben, döpt efter deras starkaste bryggare!

Färgen är dovt röd, vätskan är grumlig (efterjäst på flaska). Två fingrar högt skum som är beige. Snygga skumrester på glaset.

Den kraftiga doften är söt med massor av malt, lite bitterhet och smör. Fruktiga toner av torkade äpplen och plommon. Lite alkohol i bakgrunden.

Smaken är söt och maltig med vissa mineraler. Inte så tung som vissa bock-öl kan bli. Lite grumliga smaker av frukt och grönsaker. Nästan ingen alkohol alls. Eftersmaken har fruktiga toner av gröna äpplen, gurka samt lite smör och jäst. Avslutningen är något jordig.

Kolsyran är medelstark; massor av små friska bubblor. Vätskan är mjuk.

Måhända är den här aningen för oren för att vara en perfekt Bock, men det är gjort i en "entusiastisk mikrobryggare"-stil som jag är väldigt svag för. Mycket lättdrucken. Betyg: 3,95.

Jag frågar - ni svarar

Jag har en förmåga att inte kunna släppa funderande när jag inte kommer på svaret. Här är ett sådant exempel:

För mer än ett år sedan pekade någon bekant mig på en tecknad serie på webben. Den handlade en grupp brittiska ölnördar som skulle gå till en gammal pub. Puben hade dock under tiden omvandlats till strippklub. Komiska situationer uppstod.

Serien var svartvit och var i format som två söndagssidor.

Någon som känner igen det? Och har en länk?

Senare tillägg: Såklart det var. Jag tycker att de här serierna är kul och ibland generande träffande... Länk!

NYT gillar Sawtooth Ale

New York Times berättar lite om engelsk Bitter, och tar fram sina 10 favoriter. Trevlig läsning.

Länk: A Tour of Bitters for the Summer.

Jag hade faktiskt tyckt att det vore trevligt att beställa "a pint of ordinary". Vilket skulle lösa problemet att förklara för folk att en Bitter inte är speciallt bitter.

Ocean Bryggeriet Pilsner

Jag hade faktiskt trott att Ocean Bryggeriet skulle bli ännu ett Göteborgsbryggeri som fokuserade på engelska ale, men så fanns plötsligt deras Pilsner hos Bishops Arms. Med humlesorterna Northern Brewer och Tetnanger skulle man väl lite fritt kalla den för en "engelsk pilsner" men smaken säger mig att de försöker göra en från tysk dito.

Färgen är klargul; det fingertjocka skummet är kompakt och vitt.

Doften är frisk med lite bittra toner och antydningar till vitt bröd. Mycket ren doft.

Smaken är fruktig och bitter. Mitt intryck: Ren, frisk och okomplicerad. Lite aprikos och citron. Eftersmaken är humlearomatisk och bitter.

Kolsyran är stark, små friska bubblor. Vätskan är behagligt mjuk.

En välgjord tysk pilsener från ett göteborgskt mikrobryggeri? Inte vad jag väntat mig! Betyg: 3,9.

Ocean Bryggeriet India Pale Ale

Så var det åter dags för Bishops Arms Linköping. Ännu ingen uteservering, det kanske inte blir någon i år? Inte det viktigaste, men i alla fall.

De hade flyttat om lite bland kranarna, och räknar jag rätt var de två "gästkranarna" numera sex. I dem fanns (om jag minns rätt) Bishops Arms House Ale, Newcastle Brown, Ocean IPA, Ocean Pilsner, Hantverksbryggeriet Bödeln och en som jag aningen glömt eller som var tom.

Jag har flera gånger tidigare varit nära att dricka Ocean Bryggeriets (ja, de särskriver själva konsekvent sitt namn) öl, men alltid snubblat på målsnöret. Så när jag kom in och såg vad som fanns var kvällens val helt klara.

Jag började med deras engelska India Pale Ale, en dryck på 5,6% som humlats med Challenger, Fuggles, East Kent Goldings och Cascade.

Vätskan är klar; färgen brun-orange. Det två fingrar höga skummet är gulaktigt och luftigt.

Doften är full av aromhumle med sur-bittra toner. Lite citrus och sötma. I stort sett så jag tycker att en IPA ska dofta.

Den första smaken är bitter och humlearomatisk. Sedan kommer söta toner av kakor och kex. Eftersmaken är mjuk och behaglig med lite toner av honungsmelon och bröd.

Kolsyran är mild-medium, bubblorna mjuka. Vätskan är lätt krämig.

En trevlig IPA. Aningen mer bitterhet i eftersmaken hade fulländat den. Betyg: 3,9.

Zlatopramen Half n' Half

Zlatopramen Half n' Half från Tjeckiska delen av Drinks Union; Zlatopramen. En blandad öl, en "half n' half" på 4,8%.

Färgen är djupt brun-bärnsten. Det två fingrar tjocka skummet är benvitt och kompakt. Minimala skumrester.

Doften är sur-bitter med lite kemiska aromer. Lite rostad malt, tvål och läder.

Smaken är rätt kraftig. Först dyker smaker av sur mjölk och champinjoner upp. Sedan stickig söt malt, lite maltvinäger och köttsky. Eftersmaken är lätt kemisk med medelstor beska och toner av vått läder, wellpapp och smör. Avslutningen är söt.

Kolsyran är medelstark; små mjuka bubblor. Vätskan är lite klibbig.

En konstig öl med underliga bismaker. Jag kommer inte att köpa den igen.

Hm, undrar hur den alls hamnade i Systembolagets sortiment? Betyg: 2,3.

High Five! VI

Nu...

... har jag fått ett mail från Brill där de berättar hur de hanterar sina ordrar.

... har jag fått ett mail från Systembolaget där de berättar att orden skickats till leverantören. Dessutom förklarade de att de hade något strul med kontoinformationen för beställningen. Dåligt att det blev fel, bra att jag får veta det.

Lite smått och gott

I väntan på att jag ska ha tid att dricka öl igen...

I helgen fick jag fyra flaskor danskt öl från mamma. Trevligt. Tre av dem var från Svaneke Bryghus på Bornholm.

Och idag passade jag på att ta bilder på de senaste ölfynden. Ovan syns en efter-före-bild som visar ett exempel på den bildbehandling som jag utför på flaskkorten. Tja...

Veckans "snackis" verkar annars vara ryktena om att Belgiska InBev kanske förbereder ett bud på USAs största bryggeri Anheuser-Busch. Den som lever får se. Ett annat rykte är att brittiska Diaego väntar i buskarna.

Så till dagens viktigaste nyhet, som kommer från Systembolaget: De har nu presenterat nyheten om att lokalt producerade varor ska få säljas i den närmaste systembutiken. Länk till pressmeddelandet.

Och snart är det månadsskifte igen!

Ölprovning på Mitropa

Nu har jag haft ett litet gnagande dåligt samvete i en vecka för att inte ha skrivit något om Svenska Ölfrämjandets Östgötaavdelnings träff på restaurang Mitropa i Norrköping.

Kom dit någon minut efter utsatt tid och möttes utanför av ölleverantören Stefan kånkandes tre backar av någonting. I stort sett alla anmälda (21 tror jag) var redan där, de flesta med ett glas Bernard och stämningen var i topp. Jag anslöt både till stämning och dryck!

Vis av tidigare erfarenheter tog man nu information och planering innan ölprovandet. Tjäder tog till orda: De till förra provningen i vintras utlovade ölen från Sverige och Danmark hade inte dykt upp den här gången heller. Och antalet anmälda till en bryggeriresa mot Oppigårds var uppe i 0. Så vi kom väl fram till att lägga ner båda de projekten.

Framtida aktiviteter diskuterades. Jag tror att det konkretaste var att vi skulle ses igen på Mitropa under senhösten. Då med fokus på svenskt och danska ofiltrerat öl på fat (Mitropa skulle få fler fatpumpar under tiden). Ölfestivalen i Nacka nämndes också, kanske även den i Söderbärke? Mitt minne är grumligt.

Jag initierade en liten handuppräckning och som jag misstänkte av det hittills mycket Europeiska urvalet så hade den amerikanska ölrevolutionen gått många helt förbi. Jag lovade att tillsammans med Stefan hitta fram någon Amerikansk Humlebomb™ till nästa träff. Det är troligen inte öl för alla, men att det var något som varje ölintresserad person skulle ha provat någon gång. Tycker jag i alla fall.

Dags för öl! Jag redan skrivit om dem så ni får bara lite länkar:

• Carib Lager (Trinidad & Tobago)
• Radeberger Pilsner (Tyskland)
• St. Feullien Trippel (Belgien)
  
• Den Sorte (Danmark)

Och så fanns det åter Ofiltrerad Bernard för de som inte druckit den tidigare.

Plötsligt var det matdags. Grillspett (något slags marinerat fläskkött och prinskorv), potatis, en mycket god ljus sås med lök och pilsner samt sallad. Här uppstod ett problem: Ingen hade upplyst om att det var räknat med ett spett per person, så några hade tagit fler och de som kom sist blev utan. Trist på alla sätt.

Så vidtog barhängade och mängder av trevligt småprat. Jag hade beslutat mig för att vara ute i mycket god tid till tåget tillbaka, så jag gick väl varken först eller sist.

Kort sagt ett riktigt trevligt arrangemang!

High Five! V

Igår var jag förbi min Systembolagsbutik med rätt mailutskrift (grymt grymt). Efter en stunds väntan på en ledig säljare fick jag byta mitt mail mot ett annat papper med streckkod på, vilken jag överlämnade till säljaren i kassan. Som efter lite strul med det-nya-kassasystemet tog betalt och fick mitt viktiga kvitto som jag ska spara.

Nu ska vi se hur lång tid det öltransport-relaterade i den här affären tar.

Hm, undrar om jag ska dra iväg ett mail till Brill Dugges och se när de får ordern?

Likadan öl hela tiden - hur gör man?

En del saker har jag faktiskt funderat över. Som Hur kan man vara säker på att en öl smakar likadant hela tiden?

Okej. Att jämföra mellan enskilda nya batcher borde vara rätt enkelt. Man tar två flaskor, smakar och jämför.

Men hur vet man att inte smaken sakta sakta under en längre tid "driver" så att den sakta, sakta, sakta blir sötare/beskare/starkare/svagare/... genom åren? Målet måste ju vara att en öl med samma namn och etikett ska vara konstant.

Det går ju att göra noggranna kemiska analyser. Men det är inget perfekt instrument: Vattnets smak varierar. Maltens smak varierar, liksom humlen. Och så reagerar jästen och lagringen olika på stegen innan.

Så om en humlesort ett år är lite krafigare (smakmässigt i färdig öl) än förra årets så får man tillsätta lite mindre, och kanske komplettera med en annan sort. Och om vissa mineraler i vattnet plötsligt sjunker gentemot andra under hösten så man får burtonisera vattnet med kemikalier.

Slutsatsen blir att det till sist måste vara en mänsklig provare som avgör om det "smakar som det ska". Men öl har i det flesta fall begränsad hållbarhet, så man kan inte veta att det blir som det var förr.

Eller?

Jo, man kan faktiskt det. Och i veckan lärde jag mig hur!

Det största amerikanska bryggeriet Anheuser-Busch fryser helt enkelt ner referensexemplar av ölflaskor (i alla fall Budweiser) med så kallad kryoteknik till riktigt låga temperaturer - typiskt under 150º C. Så tinar man upp den (på något kontrollerat vis) och så har man en öl som är exakt som den var när den frystes.

Anledningen till att jag vet det här plötsligt var att en medlem på BeerAdvocate fick chansen att jämföra en "Bud" från 2008 med en fryst från 1985.

Hans slutsats var ungefär att "Tja, de är faktiskt lite olika, men det kan nog bero på att de är tillverkade vid olika fysiska bryggerier. Eller så har man medvetet gjort vissa små förändringar.".

Lite imponerande faktiskt.

Den som vill läsa hela historien klickar här. Och den som vill se bilder från provningen klickar här.

Men några frågor finns kvar: Är det bara Anheucher-Busch som gör den här typen av smakarkiv? Gör några europeiska det? Några svenska?

Åbro Småland mellanöl

En aprilnyhet jag handlade 2 april. Som jag sedan drack upp. Och så köpte jag fel variant. Och så ... bla bla bla... Åbro använder samma standard-lager-jäst för all sin öl. Utom för serien de kallar "Småland" som har en Tjeckisk pilsnerjäst.

Färgen är medelkraftigt gul; det fingertjocka skummet är luftigt och vitt. Antydningar till skumrester på glaset.

Doften är torr med inslag av ädelhumle (heter det så på svanska?); mild fin bitterhet, ganska mycket smör och mineraler (en intressant ton av kalk).

Smaken är mild, torr och ganska neutral. En del smöriga smaker, lite mineraler och antydningar av deg. Bitterheten är mild-medium med lite metalliska anstrykningar. Eftersmaken förstärker smaken av mineraler och metaller och en mjuk humle-smör-vitt bröd-avslutning.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är lite krämig.

Allt som allt en lite svagare variant (på alla vis) av Smålandskonceptet. Betyg: 3,1. Att jämföra med 3,7 för varanten på 5,2%. Precis samma försämring mellan starköl och mellanöl som jag upplevde med Åbro Original alltså...

High Five! IV½

Bah. Tror ni inte att jag tog med fel mail till Systembolagsbutiken?

Ytterligare ett ögonblick i mitt liv

Det var först när jag verkligen stod där med flaskan i handen som jag insåg den fulla vidden av mina handlingar:

Jag hade köpt en kokosöl.

High Five! IV

Jag rapporterar oförtrutet vidare ointressantaste detaljer i privatimportärendet:

I förmiddags kom orderbekräftelsen från Systembolaget. Jag skulle skriva ut denna och ta med den till min önskade butik tillsammans med 250:-.

High Five! III

Så. Nu har jag accepterat offerten och beställt den där lådan. Nästa steg: Få bekräftelse. Betala 251:50 till butiken i Tornby. Vänta.

Om inte annat är det intressant att ha genomgått den här proceduren någon gång.

Primátor Premium Lager

Mer gamla nyheter; i april kom Primátor Premium Lager från tjeckiska Pivovar Náchod. 5%, och den ligger väl stilmässigt mellan en tjeckisk pils och en tysk lager.

Färgen är medelstark guld, det tre fingrar höga skummet är benvitt, luftigt och fast.

Doften är frisk med söt malt och en hel del tysk-tjeckisk "nobel" humle; bittra smöriga och blommiga toner blandar sig med sötman.

Smaken domineras även den av humlen... Smör, en försvinnande bitter smak och en hel del söt malt. Eftersmaken är även den ganska söt med krämiga smaker av smör/grädde, lite mineraler och en elegant bitterhet i avslutningen.

Kolsyran är frisk och medelstark, små bubblor. Vätskan är medel-mjuk.

En frisk och trevlig tjeckisk öl som kombinerar pisnerns humle med lagerölens sötma. Inte så pjåkigt.

Lite kul att de på halsetiketten skryter med att ha vunnit brons på Stockholms Ölfestival 1999. Något häftigare borde de väl ha att komma med?

Betyg: 3,65

High Five! II

För två och en halv vecka sedan beställde jag en offert för privatimport av en låda Dugges High Five! (se mer här) .

I dag kom offerten. Den lyder på 41:90 per 500 ml flaska. 838:- för en kartong.

Visst. Bra öl. Och en del alkohol, 7,5%. Men... Det känns inte alls så självklart att jag verkligen beställer lådan till det priset.

Nu blev det svårt.

Bryghuset Møn Den Sorte

Dags för en schwartzbier: Den Sorte från danska Bryghuset Møn. Bilden? För första gången misslyckades jag att få med hela flaskan på bilden och orkade inte göra om, så det får bara bli etiketten den här gången. Ack ja.

Färgen är svart, det lilla skummet är ljusbrunt.

Doften är bitter. Lite kaffe, rostad. Aningen syrlig.

Smaken an lite rökt; kraftigt rostad och aningen syrlig. Eftersmaken är mjukt torr, kraftigt rostad och lång.

Lite för torr för att vara en schwartzbier helt i min smak. I övrigt mycket trevlig. Betyg: 3,8.

Carib Lager

När drack du senaste en öl från Trinidad och Tobago? Jag gjorde det igår. Carib Lager från Carib Brewery är en råfruktslager bryggd med socker på 5,2%.

Ljust gul. Fingertjockt vitt skum.

Doften har klara toner av lime. Lite "läskig". Sötsyrlig.

Smaken påminner även den mycket om lemon-lime-läsk. Mjukt söt och fruktig. Eftersmak med aningar av malt och läsk. Rätt ren.

Lätt mycket frisk kolsyra. Vätskan är lite sockrigt kladdig.

Sommar-läsk. Vi kom överens om att den skulle vara fullständigt livsfarlig om den fanns billigt vid tropisk pool! Betyg: 2,95.

Carlsberg Lite 3,5%

Carlsberg Sveriges andra låg-kalori-folköl-lager är Carlsberg Lite 3,5%, liksom Falcon-varianten lanserad i butik under april.

Färgen är ljust guld; det två fingrar höga skummet luftigt och kritvitt. Inga skumrester.

Doften är nästan lite stickig. Kraftiga toner av ljus malt, surdeg och lite kemisk bitterhet.

Smaken är betydligt kraftigare än jag väntat av en light-lager på 3½. Okej, det är inte som en doppelbock, men i alla fall mer än förväntat... Neutral malt, lite sur deg. Eftersmaken är torr med en milt metallisk lätt bitterhet och en aning jäst.

Kolsyran är mild; mediumstora lite vassa bubblor. Vätskan är närmast vattnig.

Bättre än väntat. Inte bra. Och jag tror jag använt alla svenska språkets försvagningsord i den här recensionen. Betyg: 3,1.

Radeberger Pilsner

Radeberger Pilsner från Radeberger Exportbierbrauerei har jag druckit förut, jag tror att Systembolaget hade den tillfälligt under sommaren 2006. Då på burk och fick betyget 3,65.

Färgen är ljust gul, det två fingrar höga skummet vitt, kompakt och fast. Ser vanlig ut.

Neutral doft. Lite malt, antydningar av friskt trä. Svag.

Lätt smak av trävirke, torr malt. Lite unken. Syrlig eftersmak med bröd, lite alkohol. Känslan är konstgjord och instängd.

Lätt-medium kolsyra, lätt vätska.

Jättetrist! Hade den varit dålig hade den i alla fall haft lite karaktär. Betyg: 2,35

Carlow O'hara's Celtic Stout

Carlow Brewing Company. O'hara's Celtic Stout. 4,3%. Irländsk torr stout. Irland.

Kolsvart, klar vätska. Stort beige kompakt fast skum.

Lukten är full av rostad malt. Lite toner av tvål, frisk mint, choklad och lite fin bitterhet.

Smaken är först syrlig med mycket av rostad malt. Klara tydliga toner av hårt rostat bröd med en knappt märkbar rökighet. Eftersmak med kola, kaffe, nötter och medium bitterhet.

Lätt kolsyra, mjuk vätska.

En riktigt trevlig och lättdrucken stout. Det skulle inte vara några problem att sänka några sådana en kylslagen kväll... Betyg 3,95.

Jag tyckte, när jag drack den här i går kväll på träffen med Svenska Ölfrämjandet i Norrköping, att jag på något sätt både kände igen ölen och flaskan... Ytterligare funderande fick mig att inse att den här är mycket snarlik den Carlow-brygd som brittiska varuhuskedjan Marks & Spencer säljer under varumärket Genuine Irish Stout. Den gav jag då betyget 3,2. Och bilden fick för lite skärpa. Häpp.

I dag danskt?

Det lösa temat för träffarna med Svenska Ölfrämjandet i Norrköping verkar vara "det blir aldrig riktigt som man tänkt sig".

Visst blev det en dansk öl som testades, men inte alls den som var annonserad. Dessutom smuttades det på öl från Trididad, Tyskland, Irland och Belgien.

Vilket kompletterades med en och annan öl från Tjeckiska Berhrnard.

Allt som allt en riktigt trevlig kväll som jag ska rapportera mer om inom kort.

I morgon danskt

I morgon lördag blir det ölprovning och middag med Svenska Ölfrämjandet i Norrköping. Det ser jag verkligen fram emot. Spännande att se vilka öl (det har snackats om danska prylar) vi ska prova.

Vad jag var värd

Efter kvällens jobbiga upplevelser och det regniga vädret insåg jag att det inte var en tjeckisk pilsner jag skulle förgylla kvällen med, utan en...

Ja, vad? Lite starkare och elegantare öl var det gott om. Slottkällans Strong Ale '07 eller '06 eller '05? Sierra Nevada Celebration Ale eller Anniversary Ale? Chimay Blå '99? Braunstein Heritage? Nøgne Ø Underlig Jul?

Nja. Det fick bli en öl som jag glömt bort att jag hade kvar av: Slottskällans Decenium.

Och jag kan bara kort konstatera att den fortfarande är väl jästig och jordig för att vara en riktigt bra bock. Men ändå helt acceptabel.

Fast egentligen är den här texten mest en ursäkt för att få publicera en bild. Det blev lite väl mycket text här ett tag

Ickeöl: Konsumentvarningar

Okej. Den här bloggen handlar om öl. Men nu ska jag bryta av det och varna er läsare för två riktigt dåliga produkter.

Antirekommendation: McAfee

Den första är McAfee Antivirus. Maken till uselt program. Om det fungerar mot virus? Ingen aning, jag kom aldrig så långt. Jag fick med en licens till datorn när jag köpte det, och förra gången jag installerade det så gjorde det ett antal av mina andra program oanvändbara; jag kunde inte kolla på ett stort antal websidor och datorn betedde sig allmänt underligt.

Så jag bytte det till Norton Corporate Antivirus som jag fått en licens av från ett gammalt jobb. Vilket fungerade perfekt ända tills det nu slutade att uppdateras, vilket det enligt avtalet skulle göra efter 10 år. Tiden går fort... Att få bort det krävde dock rätt mycket registrypillande.

Så i kväll försökte jag trots allt åter få in McAfee. Vilket inte gick alls: Först vägrade den att installerats eftersom jag hade Ad-Aware och SpyBot installerade. Och den ansåg inte att jag hade avinstallerat dem efter avinstallationen heller. Dessutom havererade nedladdningsprogrammet ett antal gånger.

Jag tycker att jag är en rätt lugn person, men i kväll har jag suttit framför datorn och varit förbannad.

Så på vänners rekommendation och goda erfarenheter från jobbet installerade jag nu NOD32.

Antirekommendation: Frendship Zaxos

Häromveckan sålde ICA Maxi Frendship Zaxos vit ost i olja och kryddor. Alltså tyska fetaostkopietärningar i kryddolja, perfekt till sallader och lättsinniga matvanor.

Trodde jag ja. Det visade sig mera kännas som sega bitar vitt bröd i liggandes i småhärsken olja.

Den såldes till nedsatt pris mot kupong. Det var den inte värd. Usch.

Så, nu ska jag dricka öl.

Harvestoun Ptarmigan Premium Ale

Ännu en cask-ale på Akkurat: Ptarmigan Premium Ale från Harviestoun. Skotsk pale ale alltså.

Färgen är guld, vätskan är nästan klar. Lågt vitt skum.

Svag doft. Lite malt?

Syrlig smak, bitter och frisk. En ton av jod. Lite allmän aromhumle. Ganska neutral och torr. Lätt sötma i eftersmaken tillsammans med en mjuk bitterhet och mineraler.

Kolsyran är medium, vätskan är lätt och mjuk.

En klassisk brittisk bitter med lite extra aromhumle och mineraltoner. Betyget blir 3,6.

Jag tittar tillbaka, och ser att jag hösten 2004 gav samma öl (troligen på samma krog) betyget 3,35. Även då var doften det jag gav lägst betyg.

Så, då var tisdagen avklarad.

Skebo Ridge Island

Skebo Bruksbryggeri har gjort en pale ale på 5,8% som de kallar Ridge Island. En del av ölen hälldes upp på real-ale-cask som lånats från Akkurat, den kom att få tillägget Åsö Bleköl, ett namn som fick mig att flina lite.

Färgen är ljust gul, vätskan aningen grumlig. Litet fint vitt skum.

Doften är friskt maltig. Lite syrlig, lite jäst.

Smaken är först söt med lite nötter. Sedan kommer smaker av färska grönsaker, syrliga och bittra toner som blir till lätt jordiga kokta grönsaker. Eftersmaken är mjuk och behaglig med bittra antydningar, äpplen och annan frukt. Oren på ett snyggt sätt som passar stilen.

Kolsyran är mycket mjuk och behaglig, liksom vätskan.

En mycket drickbar och värdig sommarkvällsöl. Men är det en pale ale eller en golden/blonde ale? Vettn'te... Betyg: 3,7.

Månens Pale Ale

Det är alltid kul och spännande när en krog är med och tar fram en egen öl. Man in the Moon har gjort det tillsammans med Sigtuna Brygghus, resultatet är en amerikansk pale ale där man under koket tillsatt lite grapefruktskal. De kallar den Månens Pale Ale. Styrkan ligger på 5%, räknar jag rätt har jag druckit av batch #2.

Vätskan är klar, färgen är koppar-guld. Det två fingrar höga skummet är benvitt.

Smör är det första jag tänker på när det gäller doften. Det finns viss bitterhet och sötma. Jag associerar till yoghurt och vetemjöl. Lukten är relativt svag.

Smaken är fruktig och lite jästig. Bitterheten är syrlig/metallisk och det är gott om aromhumle, kanske är smaken rentav lite tung? Eftersmaken har en fin bitterhet men också jäst och aprikossylt i eftersmaken samt toner av citron. Lång och maltig.

Kolsyran är kraftig, vätskan är torr, nästan sträv.

Som sagt, ett kul och spännande initiativ. Det känns på något sätt som om receptet inte är helt och slutgiltigt finslipat än. Betyg: 3.

Krušovice Jubilejní Ležák

Det har inte blivit så mycket Tjeckiskt öl på sista tiden, så när jag såg att Man in the Moon hade en öl från Krušovice vid namn Jubilejní Ležák och den dessutom rekommenderades till min hamburgare så slog jag till. Namnet betyder "Jubileumslager" och den togs fram till bryggeriets 425-årsfirande under 2006. Enligt bryggeriet själva ser de den som en "extra bitter lager".

Färgen är guld-bärnsten. Det benvita skummet är två fingrar högt.

Malt dominerar doften. Det finns anonyma toner av grönsaker och frukt. Lite sötma, den känns mycket mer som en skandinavisk lager än en tjeckisk dito.

Smaken är väldigt söt och ganska maltig. Lite rostade toner, smör och sirap. Eftersmaken är lite kemisk och närmast stickigt maltig.

Kolsyran är rejäl och kraftfull, vätskan lätt.

En obalanserad ol som gjorde mig lite besviken. Betyg: 2,5.

Great Divide Titan IPA

Kvällen avslutades på Oliver Twist med en rejäl amerikansk IPA från Coloradobryggeriet Great Divide: Titan IPA.

Vätskan är lätt grumlig, färgen guld-orange. Det låga skummet är benvitt.

Den kraftiga doften innehåller syrliga fruktkarameller, bitter humle och citrusfrukter. Den är på samma gång tuff och lyxig.

Smaken är först hårt bitter som beblandar sig med sirap, aprikoser, balsamvinäger och aromatisk humle. Bröd och syrliga toner. Humlen är på något märkligt vis inte så jättedominant, och alkoholen märks inte alls. Eftersmaken innehåller toner av grädde och vaniljstång.

Kolsyran är medel, stora bubblor. Vätskan är krämig, nästan lite oljig i munnen. En förbluffande balanserad, kraftig och ändå lättdrucken amerikansk IPA. Det blir inte så mycket bättre än så här.

Betyg: 4,4.

Dagen efter

Trevliga öl, bra mat, trevliga människor att prata med. Vad mer kan man begära? Jo, möjligen att jag också skulle få med mig mina inköpta ölglas hem. De låg varken på Man in the Moon eller Oliver Twist. Asch... Dags att skriva in recensioner.

Dagens bästa citat

Dagens mest universiellt sanna citat kommer från matgrossisten Ridderheims hemsida:

Vilken situation du än befinner dig i så passar det med ölkorv.

Gulyás leves

I eftermiddags lagade jag mat, det har blivit rätt lite sånt på senare tid.

Under ett besök på Bishops Arms Linköping beställde jag in en portion Gulasch och fick in en skål köttfärssoppa med botten full av Crème Fraîche. Vilket var ganska gott, men väldigt långt från den maträtt jag ätit i Budapest.

Så jag rotade åter fram det recept som var mest likt det jag ätit på den trevliga och anspråkslösa krogen St Jupat, ett kvarter från reseknutpunkten